Svenskarna blir allt dummare...

Har jag helt fel, eller märker även ni att den allmäna tanken om svensken håller på att urholkas? Från att ha haft en roll som förebild när det gäller drivkraft och innovation har svensken blivit urtypen för dum utlänning/blondin i utländska filmer. Jag satt fram till för två minuter sedan denna måndagskväll framför Tv:n och såg på Jeopardy. Det var inte roligt. När jag med leda rabblat upp svaren till frågorna på de lägre poängnivåerna tillsammans med min tre år yngre lillasyster, väntade jag mig en svårighetshöjning vid de högre poängfrågorna. Tyst sitter jag och väntar med spänning på att 1000-kronorsfrågan inom en kategori som jag redan glömt skulle läsas upp. Fnysande lämnar jag TV-soffan då jag efter 1,5 sekunders betänketid ropat ut det banala svaret (som jag även det förträngt snabbt och effektivt) i kör med Ellen.

Pust! Hur dumma tror TV-producenter att vi svenskar är? För inte är det så att jag och min lillasyster har en lång och fin utbildning i ryggen. Oh nej, vi har inte någon av oss ens lämnat gymnasiet.

Och tyvärr ser jag denna trend på många ställen. I gratistidningarna som delas ut varenda eviga morgon på stan trängs notiser om engelska kungafamiljen med bantnings- och sminktips riktade till en stor skara morgonpendlare utan krav på dagens mediautbud.

Varför delas det inte ut tidningarmed rapporter om läget i Sudan? Eller om hur det går för de nya medlemsländerna i EU? Eller som berättar för oss isolerade nordbor om hur religionen islam fungerar och ger oss en djupare förståelse av de komplexa problem som fyller övriga världen till bristningsgränsen? Ja, varför?

Jo, för att vi konsumenter inte sätter krav. Varför tar ni emot tidningen på morgonen endast för att efter två minuter lägga ifrån er den på närmsta bästa tomma spårvagnssäte. Och dessutom endast havande läst TV-tablåerna och någon av de sju visserligen lustiga, men högst banala serierna på sida X?

Tänk nu inte: - Ja men alla läser .SE och vad-den-andra-tidningen-nu-heter.
Det är ett lika logiskt resonemang som ett av min lärare Günters små finurliga uttryck: - 10 000 flugor kan inte ha fel, ät skit!

Och har ni förresten ens övervägt att bry era upptagna stressade huvuden med att tänka efter hur mycket pappersmassa som dagligen krävs för att trycka upp de där tidningarna. Och så mycket trycksvärta sen. Och vilka mängder energi! Pust vilken miljöpåverkan tänker jag. Gör ni? Håller ni med? :)

Aja, slut på mina reflektioner. Hoppas de bidragit med någon ny tankeverksamhet hos er. Våga tänka. Utanför såväl som innanför fasta ramar. Våga påverka och säga vad ni tycker. Jag tänker då bl a aldrig ta emot skitmedia.

Puss och Kram på er alla!

Roger Waters is my hero of lyrics

So we left Beirut Willa and I
He headed East to Baghdad and the rest of it
I set out North
I walked the five or six miles to the last of the street lamps
And hunkered in the curb side dusk
Holding out my thumb
In no great hope at the ramshackle procession of home bound traffic
Success!
An ancient Mercedes 'dolmus '
The ubiquitous, Arab, shared taxi drew up
I turned out my pockets and shrugged at the driver
" J'ai pas de l'argent "
" Venez! " A soft voice from the back seat
The driver lent wearily across and pushed open the back door
I stooped to look inside at the two men there
One besuited, bespectacled, moustached, irritated, distant, late
The other, the one who had spoken,
Frail, fifty five-ish, bald, sallow, in a short sleeved pale blue cotton shirt
With one biro in the breast pocket
A clerk maybe, slightly sunken in the seat
"Venez!" He said again, and smiled
"Mais j'ai pas de l'argent"
"Oui, Oui, d'accord, Venez!"

Are these the people that we should bomb
Are we so sure they mean us harm
Is this our pleasure, punishment or crime
Is this a mountain that we really want to climb
The road is hard, hard and long
Put down that two by four
This man would never turn you from his door
Oh George! Oh George!
That Texas education must have fucked you up when you were very small

He beckoned with a small arthritic motion of his hand
Fingers together like a child waving goodbye
The driver put my old Hofner guitar in the boot with my rucksack
And off we went
" Vous etes Francais, monsieur? "
" Non, Anglais "
" Ah! Anglais "
" Est-ce que vous parlais Anglais, Monsieur? "
"Non, je regrette"
And so on
In small talk between strangers, his French alien but correct
Mine halting but eager to please
A lift, after all, is a lift
Late moustache left us brusquely
And some miles later the dolmus slowed at a crossroads lit by a single lightbulb
Swung through a U-turn and stopped in a cloud of dust
I opened the door and got out
But my benefactor made no move to follow
The driver dumped my guitar and rucksack at my feet
And waving away my thanks returned to the boot
Only to reappear with a pair of alloy crutches
Which he leaned against the rear wing of the Mercedes.
He reached into the car and lifted my companion out
Only one leg, the second trouser leg neatly pinned beneath a vacant hip
" Monsieur, si vous voulez, ca sera un honneur pour nous
Si vous venez avec moi a la maison pour manger avec ma femme "

When I was 17 my mother, bless her heart, fulfilled my summer dream
She handed me the keys to the car
We motored down to Paris, fuelled with Dexedrine and booze
Got bust in Antibes by the cops
And fleeced in Naples by the wops
But everyone was kind to us, we were the English dudes
Our dads had helped them win the war
When we all knew what we were fighting for
But now an Englishman abroad is just a US stooge
The bulldog is a poodle snapping round the scoundrel's last refuge

"Ma femme", thank God! Monopod but not queer
The taxi drove off leaving us in the dim light of the swinging bulb
No building in sight
What the hell
"Merci monsieur"
"Bon, Venez!"
His faced creased in pleasure, he set off in front of me
Swinging his leg between the crutches with agonising care
Up the dusty side road into the darkness
After half an hour we'd gone maybe half a mile
When on the right I made out the low profile of a building
He called out in Arabic to announce our arrival
And after some scuffling inside a lamp was lit
And the changing angle of light in the wide crack under the door
Signalled the approach of someone within
The door creaked open and there, holding a biblical looking oil lamp
Stood a squat, moustached woman, stooped smiling up at us
She stood aside to let us in and as she turned
I saw the reason for her stoop
She carried on her back a shocking hump
I nodded and smiled back at her in greeting, fighting for control
The gentleness between the one-legged man and his monstrous wife
Almost too much for me

Is gentleness too much for us
Should gentleness be filed along with empathy
We feel for someone else's child
Every time a smart bomb does its sums and gets it wrong
Someone else's child dies and equities in defence rise
America, America, please hear us when we call
You got hip-hop, be-bop, hustle and bustle
You got Atticus Finch
You got Jane Russell
You got freedom of speech
You got great beaches, wildernesses and malls
Don't let the might, the Christian right, fuck it all up
For you and the rest of the world

They talked excitedly
She went to take his crutches in routine of care
He chiding, gestured
We have a guest
She embarrassed by her faux pas
Took my things and laid them gently in the corner
"Du the?"
We sat on meagre cushions in one corner of the single room
The floor was earth packed hard and by one wall a raised platform
Some six foot by four covered by a simple sheet, the bed
The hunchback busied herself with small copper pots over an open hearth
And brought us tea, hot and sweet
And so to dinner
Flat, unleavened bread, + thin
Cooked in an iron skillet over the open hearth
Then folded and dipped into the soft insides of female sea urchins
My hostess did not eat, I ate her dinner
She would hear of nothing else, I was their guest
And then she retired behind a curtain
And left the men to sit drinking thimbles full of Arak
Carefully poured from a small bottle with a faded label
Soon she reappeared, radiant
Carrying in her arms their pride and joy, their child.
I'd never seen a squint like that
So severe that as one eye looked out the other disappeared behind its nose

Not in my name, Tony, you great war leader you
Terror is still terror, whosoever gets to frame the rules
History's not written by the vanquished or the damned
Now we are Genghis Khan, Lucretia Borghia, Son of Sam
In 1961 they took this child into their home
I wonder what became of them
In the cauldron that was Lebanon
If I could find them now, could I make amends?
How does the story end?

And so to bed, me that is, not them
Of course they slept on the floor behind a curtain
Whilst I lay awake all night on their earthen bed
Then came the dawn and then their quiet stirrings
Careful not to wake the guest
I yawned in great pretence
And took the proffered bowl of water heated up and washed
And sipped my coffee in its tiny cup
And then with much "merci-ing" and bowing and shaking of hands
We left the woman to her chores
And we men made our way back to the crossroads
The painful slowness of our progress accentuated by the brilliant morning light
The dolmus duly reappeared
My host gave me one crutch and leaning on the other
Shook my hand and smiled
"Merci, monsieur," I said
" De rien "
" And merci a votre femme, elle est tres gentille "
Giving up his other crutch
He allowed himself to be folded into the back seat again
"Bon voyage, monsieur," he said
And half bowed as the taxi headed south towards the city
I turned North, my guitar over my shoulder
And the first hot gust of wind
Quickly dried the salt tears from my young cheeks.

SNÖ!

____________________________________________________________________
Dagens nyhet: Wow! Äntligen har den kommit. Grattis Göteborg, snön har kommit till stan!
____________________________________________________________________
Dagens bästa: Idag var det äntligen dags för årets första snöbollskrig och det var grymt kul. Jag och S vann, ingen kan säga något annat ;) Och min vurpa var underbar, men den var inte särskilt skön...

____________________________________________________________________
Dagens lektion (I think this'll do you all great): http://youtube.com/watch?v=x9YTxff3pHU
____________________________________________________________________
Dagens must have: Salem al Fakirs album "This Is Who I Am" som ÄNTLIGEN är ute i butikerna. Släpps imorgon den 24 jan :)
____________________________________________________________________
Dagens citat: "This is the best snow I've ever tried." - Hallie äter snö för första gången. And she just can't get enough!
____________________________________________________________________
Dagens myspys-tips: Gör som jag och brygg en hel kanna té av vilken ni inte delar med er till någon.
____________________________________________________________________
Dagens ursäkt: Till S som under religionslektionen fick utstå många idiotiska kommentarer från hennes klantiga vän. Hoppas hon inte blev för sur på vännen som inte skulle klara av det...
____________________________________________________________________
Dagens gullunge: J som medan vi andra höll på som bäst med att ha snöbollskrig stod med en latte i handen och var söt under sitt prickiga paraply. Älskar dig.
____________________________________________________________________

Hör och häpna - idag är jag glad!

----------------------------------------------------------------------------------

a) b)

c) d)

Nu har C och S precis gått från mig och jag känner mig för första gången på jag-vet-inte-hur-länge glad över att vara någorlunda i fas i skolan. Vi har precis snackat en massa om hjärtan (som ABSOLUT inte är något annat än dubbla blodpumpar!) och om blå bäbisar. Det gick bra, även om de blå ungarna fortfarande var blå när jag lämnade dem för att gå upp till datorn.

Förresten, vilken av bilderna ovan satsar ni på är the...;

1) plastic-is-fantastic-baby

2) not-as-hot-as-he-thinks-baby

3) hi-my-parents-want-me-to-look-like-a-real-blue-baby-baby

4) fuck-I-got-this-whole-blue-baby-thing-wrong-baby

Om ni har fel så föreslår jag att ni tänker igenom (eller låter någon annan tänka åt er) er verklighetsuppfattning egentligen stämmer överens med andras...

Men för er som inte ser svaren som självklara har jag facit här: 1-c, 2-a, 3-d, 4-b

Och, as one can not emphasise too many times: hjärtat är INGET ANNAT än en dubbel blodpump! Eller hur kära HIIIb:are?!

What happens in Rome, stays in Rome. Longing...

----------------------------------------------------------------------------------

Kungörelse.

Jag måste bara meddela en viss J. att jag just nu lyssnar på hennes bli-glad-låt på repeat och att jag om jag bara inte hade vart i ett orkar-inte-ens-försöka-bli-glad-tillstånd hade blivit på topp av att höra den! JAG ÄLSKAR DIG! hm skönt förut att få skrivet lite i min katastrofala men mkt självhjälpande blog.

Det regnar...

Ok, nu kommer jag vara låt mig säga ... inte riktigt helt munter. Så om ni inte antingen delar mitt humör eller känner för att få resten av er dag neddeppad så bör ni kanske vänta med att läsa detta tills ni har en sådan dag. Just so you know guys.
____________________________________________________________________

Det regnar som fan! Jag hatar det. Tur att pappa köpt mig en ny regntät jacka som inte är lika;

*för liten
*smutsig
*tråkig
*bomullsgjord och kall

som min förra. "Tur" att den istället är;

*knallorange, och... röd
*ful
*tantig och kall.
____________________________________________________________________

____________________________________________________________________

Vad ska man göra när ens föräldrar tycker man har dålig attityd och anmärker på VARENDA sak man säger?! Enligt mina kära uppfödare är jag egoistisk, nonchalant, sur, arrogant, tyken, icke uppskattande, taskig, inkapabel att ta tag i mina problem, och fet.

Tja, ja vad gör man?
Jag orkar liksom knappt ens tillföra något endaste litet miniplutt-inlägg i våra middagskonversationerna längre. Och om jag händelsevis gör det förbereder jag mig genast på att som svar få tillbaka ett bombardemang motsvarande Israels Libanon-attack. Och för er som vart isolerade från omvärlden det senaste året - det var inte litet. Och inte särskilt trevligt heller för den delen.

Så, vad gör man? Försöker förbättra sig och gå sina älskade föräldrar till mötes så klart!YES! Men det är svårt. För hur sprudlande förväntas jag egentligen vara när jag precis trött och hungrig kommit tillbaka från en skoldag som oavsett om dagen i sig varit jobbig eller rolig gjorts uthärdlig eller rent utav helt otrolig av mina älskade vänner. Som accepterar mig som jag är. Det är väl de och Mr Darcy...

Och nu sitter jag här igen. Blöt som en dränkt jävla hundracka och hungrig som jag vet inte vad. Som om inte mina överskottskilon i fett inte räcker till för att hålla mig vid liv! Ja, och inte har jag tagit tag i joggingen heller. Dumma jag!
____________________________________________________________________

Aja, får väl sätta på vitaminpillret #1 (Det borde ni också göra.): "Good Song", Salem al Fakir. <3>

R.I.P. (07-07-2006)

Remember when you were young, You shone like the sun. Shine on you crazy diamond. Now there's a look in your eyes, Like black holes in the sky. Shine on you crazy diamond. You were caught on the crossfire Of childhood and stardom, Blown on the steel breeze. Come on you target for faraway laughter, Come on you stranger, you legend, you martyr, and shine! You reached for the secret too soon, You cried for the moon. Shine on you crazy diamond. Threatened by shadows at night, And exposed in the light. Shine on you crazy diamond. Well you wore out your welcome With random precision, Rode on the steel breeze. Come on you raver, you seer of visions, Come on you painter, you piper, you prisoner, and shine!



Nobody knows where you are, How near or how far. Shine on you crazy diamond.Pile on many more layers And I'll be joining you there. Shine on you crazy diamond. And we'll bask in the shadow Of yesterday's triumph, And sail on the steel breeze.Come on you boy child, You winner and loser, Come on you miner for truth and delusion, and shine!

Lisas 8 tips för att förbli singel

1. Var som jag
2. Kräsenhet lönar sig. Efter att ha ratat tillräckligt många killar för att de var för korta, tjocka, muskulösa, pratsamma, tysta, brunhåriga, egoistiska, göteborska eller är dåliga på att dansa kommer killar inte längre orka med dig. kanske har de själva fått insikten att du själv uppfyller majoriteten av dessa kriterier för ett ratande...
3. Ta varje leende, försök till samtal och komplimang som kritik, och tro att killar säger sånt för att vara ironiska och visa dig att du inte står en chans mot alla snygga smala blondiner på stan.
4. Bind upp dig maximalt vid dina lika desperata singelvänner och se dem dom en ursäkt att inte ragga.
5. Vem har sagt att ärlighet varar längst?! Låtsas aldrig vara beroende eller ens intesserad av en kille, och om han av någon outgrundlig anledning får för sig något sådant om dig - förneka det med såväl kroppsspråk som ord. Och förresten, lägg till ett hånflin...
6. Varför vårda sitt utseende? Klä dig bekvämt, gärna rent av skabbigt och håll för all del inte ingen med kakorna! De är väl till för att ätas upp?
7. Intala dig själv att livet som singel är underbart och att du ju inte alls för alla pengar i världen vill ha en pojkvän. Det är ju allmänt känt att de bara ställer till besvär...

Eller? Hur skall jag kunna veta? En gång Lisa, alltid singel! (och det var tips nummer 8. Tyck synd om dig själv, vem vill ha en desperat jävel som jag till flickvän?)

Soldat

Du kommer en kväll
Över havet med armen i bandage
Jag frågar, vad har hänt med dig?
-Jag har tjänat mitt land

Men förtjänade landet dig?

Från väst, storm
Nåt slår mot din fasad
Spräcker, skräcker den, bräcker

Minnen tror jag visst det kallas
Kalla, kallare, kallast

En parasit kravlar ut, ut ur ditt bröst han kryper
Hat heter han, har närt av din själ sitt kött
Har levt ett tag, tagit tag i din kropp
Desperat

Du åker en kväll
Över havet med armen i bandage
Mot en solnedgång helt röd
Rörd

Jag frågar, vart ska du nånstans,
ensam och förstörd?

Snöflingor

Alla faller.
Det tar olika lång tid innan ni landar,
men ni faller.
Kalla.
Hårda.
Rakt igenom.

Jag sträcker ut min hand,
vill röra vid er.
Men ni flyr undan,
glider ur mitt grepp.

Jag vill värma er.
Visa er.
Få er att tro, så jag kan tro med er.

Jag vill inte falla ensam.

Detta är ett meddelande till en kär vän som går med samma "jag-är-desperat-låt-mig-hitta-en-kille-nu-nu-nu-annars-går-jag-under"-tankar som jag i dessa mörka januaritimmar.

Älskling, jag har svaret på ditt livs fråga: det heter varken pessemist eller pessimist, det heter SINGEL! (ps, in case you although wonder, the correct answer to your question is pessimist) love you

Deppig...

Hur kunde jag bli så här deppig? Det enda jag gjorde var väl att kolla på en romantisk film... eller? Jag vet inte. Det gick visst helt plötsligt så långt att jag nu sitter och lyssnar på den deppigaste låten av alla - Tears in heaven.

Löjliga jag... Eller är jag det? Jag vet inte. Men om ni också känner som jag så kan jag tipsa om några underbara depplåtar: 1. Tears In Heaven, Eric Clapton 2. Blame It On The Sun, Stevie Wonder 3. Tell Me This Night Is Over, The Ark

Lycka till med deppandet var ni än befinner er.

Mandeln i gröten.

Jag vet, det har inte gått mer än tja tio minuter sedan mitt senaste inlägg (i bloggen alltså, inte i skon), men jag kom bara att tänka på julegröt och min lilla ängel S. som just nu är alldeles för långt bort från mig...

En vanlig skoldag /-kväll kan för oss se ut så här...

Tycker ni att det ser konstigt ut? Oroa er inte. Ingen blev skadad under kvällen, S.gör sånt här varje dag ;) Men ni skullese minerna på de som istället för att hitta en mandel i risgrynsgröten dagen därpå, fann gammalt sockludd...

Nytt år - Ny start - Ny blog

Ok, så var vi där kära läsare (hoppas det är befogat att benämna er i plural)

Nytt år - 2007 - jag är inte någon professionell ordsmakare, så när jag smakar på "2007" kan jag inte riktigt urskilja smakkomponenterna. Inte heller kan jag känna av någon bismak och kan alltså inte urskilja vad detta nya år har att komma med.

Jag vet däremot vad jag INTE VILL att det skall komma med - fler överskottskilon. Det låter antagligen som en jävla klyscha, men gör jag inte nåt åt min vikt snart kommer mina kilon i antal snart överstiga antalet löss i Peps Perssons skägg (eller hqar han kvar det, jag antar det. Han lär väl inte kunna göra sig av alla de hårstråna. Jag är säker på att han ser dem som sina avkommor, och har döpt dem allihop).

[ Såhär såg det ut när jag och mamma var ute på promenad på julafton. Magic or Tragic? ]

Aja, men allvarligt talat skall jag verkligen försöka göra nåt åt den ständigt ökande vikten, börja springa regelbundet, gå till skolan, och framför allt försöka äta bättre (och mindre). Min förebild, vi kan kalla henne min musa, är min älskade C. En sådan beslutsamhet som hon har vill jag också uppnå.

Mitt nyårslöfte är att inte äta godis. Än så länge har jag klarat av det, men det räcker inte. Jag måste klara det i ett år. Aja,... J, du får stötta mig. Jag skall försöka stödja dig <3>