Från mörker till ljus i en handvändning.

En dag som idag vaknar man och undrar varför man lever. Så går man till skolan och fattar fortfarande ingenting. Alla de som alltid ingivit en hopp och kärlek svamlar omkring en och man känner bara för att sjunka genom marken. Varför kan ingen bara vara lugn och sticka ut huvudet ur sin egen lilla bubbla bara för två sekunder, tänker man, och allt snurrar på omkring en. Surare och surare blir man också.
Men så helt plötsligt händer någonting. man kan inte längre vara sur. Någon är där för en, och man inser att hon alltid funnits där och dragit upp mig ur träsket av onda tankegångar sen vi sågs första dagen. Jag behöver inte längre vara arg och känna mig ensam. Varför? Kanske just för att jag är med någon som tillåter mig vara just allt det där, och man inser att man kan vara sig själv. Man blir glad igen, och så ser man en film. filmen är dålig, men det gör ingentling. Du är här med mig, och jag kommer alltid finnas hos dig. Alltid. Vad sägs om en till film? Eller 5000?